- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
27

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

Solivro gjorde ett kast och gled ned på murens
yttersida. Han tog en hand full sand och kastade
den öfver träden så, att det smattrade i lofven.

— Fader Savagrin, ropade han, — dina ord
äro alltför beundransvärdt farliga. Du förstår belt
säkert, att jag måste fly. Kom, kom, så springa
vi kapp!

Men som Savagrin hvarken hade lust eller
förmåga, fick prinsen täfla med ödlor i snabbhet och
med syrsor i höga hopp.

Alltsedan Virior lämnat slottet, brukade han
företaga små utflykter, som roade honom med det
förbjudnas spänning och med den löjliga förskräckelse,
de väckte hos Savagrin.

Ilan gömde sig i dalsänkans höga gräs, och,
då ryttarne, som kommo med nyheter från striden,
redo förbi, rusade han fram och grep deras hästar
i betslen. De bannade honom för hans tilltag, som
kommo hästarna att skygga; men, då han bad dem
med ånger och skratt, togo de honom framför sig
och berättade honom det otroligaste, de sett eller
icke sett, Vid slottsporten ville de släppa ner
honom, men han spjärnade emot och följde dem
in i staden. Med detta barn framför sig vågade
de icke stanna vid ställen, som de annars alltför
gärna besökte; han besvärade dem i hög grad,
men de kunde icke annat än skratta åt bytingen,
som befallde dem. De redo genom gator, där man
så litet som möjligt skulle lägga märke till den
lille rymlingen, och slutligen måste de släppa honom
i stadens mest aflägsna kant, för att ban sedan ensam
skulle få leta sig hem.

Det var förtjusande att gå vilse i gränder och
på gator, bland stora och små hus, som voro fyllda
med så mycket främmande och hemlighetsfullt.
Gossar sneglade afundsjukt på hans kläder och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free