Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
från ett osmordt hjul, gåfvo sången ett underligt
acconipagnement.
Midt i rummet sutto fyra herrar, spelande
tärning. De läto tärningarna smattra under
förbannelser och svalde hotelserna i vin, som de
drucko ur kannor med fantastiskt sirade handtag
och lock. En af de fyra utmärkte sig genom
särskildt framstående kroppsformer; han måste vända
sidan mot bordet för att, kunna rulla sina tärningar,
och, ehuru de tre med stor ärlighet utropade hvarje
slag, tog han belt försiktigt de gulhvit» tingestarna
och lyfte dem till sina ögon. Hans näsa låg
inbäddad mellan kindbenen och den svällande
öfverläppen, ocli det var ur denna klyfta, de omtalade
snarkningarna rullade fram. I denne utmärkte man
igenkände Solivro sin fars skattmästare; de öfliga
tre kände ban icke.
Gubben gaf honom ett tecken att vara tyst,
och do smögo sig försiktigt genom rummet. Men
det tog tid att kryssa sig fram mellan alla dessa
möbler, och, innan han visste, stod Solivro midt i
elden af tre par nyfikna ögon. En gammal mager
och kutryggig herre, hvars ögonbryn voro nog täta
och hängande för att kunna beröfva honom synen,
sade i en skrällande hviskning:
— Aha, man för hit gossar; Avata liar tröttnat
på sina gubbar.
Skattmästaren slog sig förargad på knät; han
förmådde icke vända på hufvudet.
— Hvad säger du? Gossar! Jag ser inga gossar.
— Min själ! utropade den kutige, — jag tror
det är prinsen.
— Prinsen? Prins Solivro?
— Prins Solivro! ropade de tre på en gång.
— Ni ljuger, skurkar! Tag hit pojken, säger jag
er! Finns det då ingen, som kan hjälpa mig upp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
