- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
39

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

påfallande, att han började skratta. Avata gjorde
en förvånad min; prinsen förklarade sitt skratt.

— De äro skygga som råttor!

— De ha fin nos; svarade Avata, — de förstå,
när det är tid att försvinna.

För tredje gången smålog hon, men äfven nu
utan att blifva förstådd. Det bela började förefalla
henne bra löjligt och ledsamt, slutligen endast
ledsamt. Ilon hade väntat sig mer af en nyhet, som
man lofvat henne under stora förespeglingar. Att
uppfostra gossar hade hon ingenting emot, men hon
hade hoppats på mer god vilja och mer förstånd.

Solivro å sin sida kände sig skamligen bedragen.
Och icke minst på sig själf. Det äfventyr, i hvilket
han nu stod med båda sina ben, tycktes visserligen
icke vilja bli så underbart, som lian hade hoppats,
men det hade likväl redan gifvit honom ett godt
tillfälle att lysa; det är: att tillfredsställa ungdomens
häftigaste lidelse. Början hade således varit god.

Nu befann lian sig tydligen vid äfventyrets
kärna, och denna kärna föreföll honom tarflig. En
obehaglig oro dödade kärleken, som sålunda icke
kunde förmildra det stötande i anordningen. Och
på samma gång förstod han, att en människa med
mera fräckhet och smidighet skulle kunna afvinna
denna falska ställning ganska angenäma sidor. Att
han helt plötsligt fann sig sakna så utmärkta
egenskaper gjorde honom ursinnig. Han kände behof
af att upprätta sig själf och sitt anseende.

— Ni finner mig trött och nedslagen; sade ban
till Avata, — jag har ofantligt mycket att tänka på;
riket befinner sig i ett farligt läge —

— Min prins, afbröt Avata, — jag är rädd, att
ni icke riktigt förstår uppskatta det läge, i hvilket
ni själf befinner er.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free