Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den var endast tillskjuten. Med ett språng stod
han i rummet; dörren var försedd med en regel,
han sköt för den och andades ut. Men endast ett
ögonblick. Vid motsatta väggen stod en bred säng;
öfver denna lyste en fönsterglugg med morgonens
bleka dager.
Han hoppade upp i sängen och trampade på
något halt, varmt och mjukt; htm hörde ett
stönande ocli kände tvenne armar pressa sig kring
sina ben. Han var nära att falla, men i sista
ögonblicket fick han fatt i fönstergluggens kant.
Svängande och sprattlande som en fisk lyckades
han göra sig lös och svinga sig ut ur gluggen.
Höjden var icke stor, men hans knän voro så svaga,
att han sjönk till marken.
Han visste knappt, om ban rest sig och sprang
eller om lian ännu låg kvar utanför värdshuset.
Han kände endast att hufvudet slank hit och dit,
och att armarna svängde som kvarnvingar. Det
var honom föröfrigt likgiltigt; ban var icke rädd
längre, ban skrattade.
Plötsligt märkte ban, att bågen slog honom
mot benen. Då förstod han, att han sprang och
att han hade vapnen med sig.
— Äran är räddad, din skurk —
Men idetsamma föll lian rak lång och somnade.
SOLIVRO MÖTER TAIRAVITA.
En ofantlig slätt tjänade prinsen som
sängkammare. Jorden var grågid och så hård, att
endast vissa sträfva ocli tåliga växter vågade klänga
sig fram öfver den, men äfven dessa voro
sparsamma och förde ett fattigt lif, och stora fläckar
Solivro. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
