- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
52

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

blick borde bedja; men som ban hvarken kunde
banna eller tacka Skaparen, därför att Han
förstörde sitt verk, nöjde han sig med att i största
allmänhet försäkra Honom om sin tillgifvenhet.

Smattrandet närmade sig utan att det likväl
vann den styrka, som en jordomstörtning torde
kräfva. Ocli dessutom tycktes det komma från
slätten bakom den knäböjande prinsen och
ingalunda från jordens innandöme.

Solivro vände sig hastigt om; en väldig, hvit
våg, hvars slut ban icke kunde se, välde emot
honom; det var denna våg, som förorsakade bullret.

I ett ögonblick var Solivro på benen; hans
lemmar, som helt nyligen varit stela som trä, fingo
plötsligt en utomordentlig liflighet; han skulle ha
sprungit sig fördärfvad, om icke bågen snärjt hans
ben och bragt honom på fall.

— Nu är det slut; tänkte Solivro, — jag skulle
gärna vilja veta, hvad det är, som dödar mig. Och
om det kommer att bli mycket smärtsamt.

I detsamma hörde ban ett skratt, som bra
litet påminde om den stränge herr Död. Ett
hvi-nande och det fruktansvärda smattrandet upphörde;
det efterträddes af ett obestämdt sorl och af en
gäll flickröst, som ropade:

— Stig upp, tappre herre! Eller tänker ni
dräpa er fiende med fötterna?

Prinsen såg sig hastigt om; lians blekhet gick
öfver i rodnad; ban reste sig långsamt.

— Det var ju bara får, sade ban.

Flickan snärtade med sitt spö öfver fårskocken.

— Bara får, säger du. — Ar detta bara får,
så är du minsann bara en hare.

— Jag trodde, det var någonting förskräckligt,
svarade Solivro, som ännu var för glad för att
förargas, — jag såg ju icke, hvad det var, utan hörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free