- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
64

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

Han reste sig till hälften. Trots sin sömnighet
mindes lian mycket väl, hvar han var, men lian
sökte förgäfves räkna ut, i hvilken riktning dörren
fanns, eller hvar gubben och flickan hade sina
platser. Det förvånade honom, att de — och
särskildt då gubben — sofvo så tyst. Kanske hade
de lämnat stugan? Men hvarför? För att skada
honom? Han hade behandlat gubben ganska
hård-händt. Kanske var lian nu utgången för att söka
hjälp eller för att finna ett tillbygge, hvarmed lian
kunde hämnas.

Plötsligt hörde ban en liten suck alldeles
invid sitt hufvud; lian trefvade med händerna och
rörde vid något mjukt, som hastigt vek undan;
dörren öppnades och stängdes.

Det var utan tvifvel flickan; en sådan liten
suck kunde icke komma från gubbens otroligt breda
gap. Hon hade varit honom så nära. Hela tiden?
Hade han endast behöft sträcka ut sin arm för att
nå henne?

Solivro fann, att ban icke bort sofva så tungt.
Nu var flickan emellertid borta; för en stund
åtminstone kunde han öfverlämna sig åt hvilan. Med
en liten rysning kröp ban ned bland säckarna.

Flickan hade troligen gått ut för att se till
fåren, se till sin Bräkebä. Hon kunde icke bli
alltför länge borta, och denna gång skulle han nog
akta sig för att somna. Gubben liade lämnat stugan
för att söka hjälp; desto bättre, så var lian ensam.
Och när det där vidundret kom igen, skulle han
säkert finna någon utväg. Att flickan icke på
allvar kunde vilja skada honom, därmed var lian
fullständigt på det klara. Ehuruväl lian icke kunde
förklara sin öfvertygelse.

Föröfrigt brydde han sig icke med för många
och kvistiga frågor. Han hade alltför angenäma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free