- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
65

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

tankar; de roade honom obeskrifligt; ban fann, att
en samling ullsäckar är den skönaste af alla bäddar,
och ban beslöt att njuta af dess behag.

I en så lycklig sinnesstämning var Solivro
nära att för andra gången öfvennannas af sin
sömnighet. Tankarna började redan frigöra sig från
verkligheten; ban låg i en gräsmatta tätt under
trädgårdsmuren; på hans bröst kilade en af de grå
råttorna, som ständigt varit lians fiender; hon stack
hufvudet innanför hans lifstycke och nosade honom
på halsen. En sådan fräckhet måste bestraffas,
ban lurade och grep helt plötsligt med båda
händerna kring råttan. På inga villkor skulle han
släppa henne.

Men det var icke en råtta utan en skroflig
och valkig näfve, som varsamt sökte frigöra sig
från hans grepp. Kunde det vara den förskräcklige
värdshusvärdens?

Å nu mindes han! Och ban fattade ett ännu
säkrare tag kring den klumpiga handen, hvars hud
ref honom som taggar. Det var således gubben,
som kommit igen för att hämnas; ban försökte
resa sig, men handen tryokte honom tillbaka.

— Ni skall ångra er — ni skall ångra er —

— Var lugn, unge herre, svarade gubben belt
saktmodigt. — Jag vet alltför väl, med hvem jag
har att göra, för att ni skulle behöfva frukta något
våld af mig.

— Ni är mig dessutom för stark; ni ser, jag kan
ju icke ens frigöra min hand. Och ban gjorde en
rörelse, som ban hade all möda att icke göra för stark.

— Ni ser, sån stackare jag är.

— Du är en skurk! flämtade Solivro, som dock
redan var mer än till hälften blidkad. — Och jag
kunde ha god lust att slå dig fördärfvad. Men så
släpp mig då! Jag vill sätta mig upp.

Solivro. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free