Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
börjat falla, och dc tryckte de fuktiga bladen mot
sina tungor.
— Ser du gården däruppe? frågade Solivro.
— Den ser så präktig ut; dess ägare sitter helt
säkert ända upp till öronen i mat och dryck.
Tairavitas mun gjorde en ofrivillig, tuggande
rörelse; hon försökte skratta, men försöket
misslyckades.
— Om jag nu hade haft min kedja —
— Kedja? Du har haft en kedja? Hvar är den?
— Så du tar vid dig! Jag har naturligtvis
tappat den.
— När?
— I dag. Prinsen, som ville undvika så
besvärliga frågor, skakade otåligt på hufvudet. — Det
här går inte; sade han — vi måste bege oss hem.
— Hem? Du har då ett hem?
— Jag har.
— Hur skall jag kunna följa dig till ditt hem?
Hvad tror du, din mor ska säga? Å, hon ska köra
mig på dörren och kalla mig vid onda namn.
— Moder är död, och fader är borta.
— Du är då ensam? Åman te!
Prinsen var förtviflad öfver glädjen i detta
utrop.
— Nej — nej, icke ensam.
— Å! — Men kanske är ditt hem icke stort
rikare än mitt? Kanske ska dina vänner icke
förakta mig?
— Du stackars Amante, dina kläder äro bra
egendomliga. Rikmans barn släpper man inte ut
i sådana fattiga dräkter, icke sant?
Och då prinsen måst berätta henne om
äfventyret med värdshusvärden, fann hon ännu en sista
förhoppning.
— Men din klädnad kunde icke vara mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
