Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
med blicken, såg han att den slutade i en blodröd
massa. Något mer såg han icke.
Tairavita stod bredvid honom och hjälpte
honom upp.
— Det brinner, upprepade hon gång efter
gång. Hon tycktes söka efter ord, som hon glömt.
Slutligen sade hon:
— Gå efter vinden, där är slätten. Och för
att förklara eller därför att hon icke kunde annat,
upprepade hon:
— Det brinner.
Prinsen gick. Tairavita följde honom med
ögonen. Då han försvunnit böjde hon sig ned och
började rycka gräs ur marken; fång efter fång
ryckte hon, stora massor. Hon bredde det öfver
den döde, lion var mycket noga, att alla delar
skulle bli betäckta, hon var omsorgsfull, som en
mor, då hon stoppar om sitt barn.
Plötsligt upptäckte hon pilen, som satt i halsen
strax ofvanför skuldran. Hon föll på knä för att
lösgöra den. Den hade icke trängt särdeles djupt
och spetsen var utan hullingar. Likväl tog det
någon tid, innan hon fick den lös. Hon torkade
den länge i gräset, innan hon stack den fast i sin
gördel. Röken tätnade kring hennes hufvud, hon
slog omkring sig och reste sig häftigt.
Lutad mot magnolians stam stod prinsen; hans
ögon släppte icke den gröna sarkofagen, som fick
underliga former, då gräset sjönk ned i
fördjupningarna.
Tairavita gick med möda bort till honom, och
åter sökte hon förgäfves efter ord.
Men prinsen sade:
— Jag har dödat honom.
Förståndet hade lämnat hans ögon; de stodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
