Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
— Och sanningen att säga. så har jag hvarken
förr eller senare sett någon äta som han.
— Hvad var det för en lärd man?
— A, det var en stackare, som kom hit. med en
stor hunger och en liten påse. Manmin var död,
så jag tyckte, det inte kunde skada med litet
sällskap. Och sä fick han stanna en tid. Ja vi var
gamla båda två — mest jag förstås — så några
tokerier var det inte mellan oss.
— Han var förresten en präktig karl, som
kunde många lustigheter. Och när jag blef ond,
kröp ban alltid bakom bordet. Han hade sina fel,
kan man veta. Och ban var lika rapp att mala
dumheter som en väderkvarn att mala säd.
— Mellan godt och ondt finns det ingen skillnad,
sa lian. Kan man tänka!
— Ja, sådan var han, min gode Savagrin.
— Savagrin ?!
— Savagrin, ja. Hvad är det för fel med
det namnet? Men en stolle var han. Jag tog ett
stadigt tag i hans öra med ena handen, och med
den andra hällde jag i honom den allra sötaste
välling. Nå, känner du skillnad på godt ocli ondt,
sa jag.
— Ja, ja, skrek ban. Men jag hade väl inte
släppt honom, förrän han sprang bakom bordet ocli
sa: Hvad du tvingade mig att bekänna, har ingen
giltighet. Du är för dum att förstå, hvad jag menar;
men likafullt och för mitt samvetes skull säger jag
dig: Mellan godt och ondt finns ingen skillnad.
— Kan man tänka sig!
— Finner du det så lätt att skilja mellan
godt och ondt?
— Så lätt, ja. Och en stackare är den, som
inte det gör. Gar jag in i mitt fähus, så hvad får
jag se? Jo en höna som står och hackar på sitt ny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
