Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
— Sorrel!
Och höfvidsmannen kröp ihop och bugade.
— Du har furstens blod. Hvad ska jag göra?
Du lår taga ansvaret inför din fader.
— Släpp honom! befallde han knektania.
Knektarna sutto upp och redo sin väg. Irlam,
prinsen och Tairavita gingo tysta bort till stugan.
1 dörren mötte dem mor Sorenna; hon hade
munnen full af frågor, men då hon såg så allvarliga
och afvisande ansikten, sparade lion sina frågor
till lämpligare tid. De satte sig tigande kring
bordet; mor Sorenna stånkade och pustade,
slutligen bröt hon ut:
— Ha ni inte tungor att tala med, så ha ni
väl åtminstone tänder att tugga med. Mat ska
ni väl ha?
— Kom Tairavita och hjälp mig!
Irlam reste sig hastigt ocli gick bort mot mor
Soreima.
— Hvem kallar du Tairavita?
— Hvem jag kallar? fräste gumman. — Den,
som har det namnet, kan du förstå. Dumsmit!
Han vände sig till flickan.
— Du är Tairavita? Tairavita från heden?
Hon såg upp, flyktigt och oroligt.
— Hvarför frågar du?
Men ban svarade icke utan böjde sig tyst
emot henne och tog hennes händer.
Solivro flög upp.
— Hvad tar du dig till?
Irlam såg oafvändt på Tairavita, som stod
darrande utan att våga lösgöra sina händer eller
ens se upp.
— Hvad jag gör, har jag rätt till.
— Har —
— Hon är min syster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
