Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Där är en fara, jag medger det. Jag har
också förutsett den. Och jag har hittat bot.
— Irlam — du vet, den Gamles son, — ban
är furstens vän, och lian får belt säkert del af
hans planer.
— Nåväl, dessa vackra planer ska ban fatta
som löften till sig och sitt släkte. Han är djärf,
den där unge inatretten och ännu mer hätsk, ännu
mer vild och hämndlysten.
— Hvad tror du, ban vill göra, om löftena
svikas?
— Å, fader Selrel, liär kan mycket ske.
Mycket, som man vet, och mycket, som man icke vet.
Blott att det icke sker till landets och vårt fördärf.
— Att hindra det, ha vi fått vår klokskap,
fader.
— Vår klokskap! skrek gubben. Och ban
kunde icke längre behärska sin förtjusning: ban
måste resa sig.
HVAD SOM YTTERLIGARE ÄR ATT SÄGA OM
SOLIVROS OCH OSTATAS PLANER.
Om Ostata har jag hört berättas, att hon, ledd
af ett hårdt och härsklystet begär, genom skänker
ocli utmärkelser sökt tillvinna sig den ömma
vänskap, som är så vacker och behaglig, då den är
ett ungdomligt hjärtas slösande gåfva, så sorglig,
så ömklig, då den är tvingad. Ehuru jag vet, att
kvinnor verkligen finnas, som så föga förstå den
ömma vänskapens betingelser, så kan jag likväl
icke sätta någon tro till dylika rykten; då de gälla
en dam af Ostatas börd, förstånd ocli höga
ställning. Likväl anser jag mig af dessa otroliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
