Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
aktning. Dessa iakttagelser tillfredsställde fursten
på samma gång, som de kommo honom att ångra
den häftighet, han nyss hade visat.
— Hvilket budskap för du?
— Matretterna är slagna och innestängda i
skogarna. Deras djärfvaste anförare finns icke
längre i lifvet.
— Jag vet, jag vet.
— Du är således Barrelen, min faders hjälpare.
— Jag var din faders tjänare, liksom jag nu
är din.
— Vill du vara min hjälpare, så bör du också
veta mina afsikter.
Han började berätta om Tairavita, om Irlam,
om de olyckliga människor, som Aeretaniens
furstar ocli folk så länge hade kränkt. Till en början
iakttog han noga Barrelens min, för att se hvad
verkan så främmande och egendomliga tankar gjorde.
Men slutligen blef han själf så gripen af dessa
tankar, att han helt och hållet glömde sin åhörare:
i samma mån hans ord blefvo eldiga och vältaliga,
blefvo hans ögon svaga och kortsynta. I själfva
verket hade de icke heller mycket att se, ty
Barrelen bibehöll ständigt samma min af belåten
hörsamhet. Och fingo hans ögonbryn någon gång en
ställning, som uttryckte förvåning, så fick hans
mun genast ett beundrande leende, som gjorde
förvåningen angenäm.
Savagrin åter tycktes föga belåten med sin
lärjunges öppna och lifliga tal. Han vände sig bort,
gick fram och tillbaka och gaf tydliga tecken på oro
och missnöje. Och denna oro minskades icke, då
de nyfikna hofmännen en efter en började samla
sig kring fursten. Snart var Solivro omgifven af
en mängd beundrande lyssnare. De försummade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
