- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
148

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

och ganska viss förhoppning. Erfarenheten lärde
nämligen, att de femhundrade, som icke aktade
någon ansträngning för stor, så snart det gällde
sanningens sak, icke sparade lärdom,
skarpsinnig-het och vett för att upptäcka de skäl, som kunde
förvandla det nödvändigt onda till ett lika
nödvändigt godt. En sådan upptäcktsfärd tog
visserligen rundlig tid, och åtskilliga generationer lärde
dukade vanligen under för dess vedermödor. Men
så godt och vist är lifvet inrättadt, så förnuftiga
dess växlingar, att ingenting är vissare än
sanningens seger öfver lögn och förvillelse. Särskddt då
kampen för denna seger anförtros åt samvetsgranna
och vettiga hjärnor, som redan ana, hvad de en
gång klart och tydligt skola ådagalägga.

Har jag nu visat, hvilken välsignelse ett lärdt
samfund skänker sitt folk, så står det nu också
i min makt att framhålla, hvilken hjälp det
lärdaste samfund kan vinna af en kvinnas snabba,
skarpsynta och praktiska vett.

Bland de femhundra befann sig en man vid
namn Terbenne, hka berömd för sin lärdom som
för sin skicklighet i tärningspel. Han var
Sele-reis vän och var en af dem, som Solivro den
minnesvärda natten funnit i Avatas bostad.

Då furst Virior återvändt, förskräckt och
förtörnad öfver prinsens flykt, hade Selerel högtidligt
förklarat, att han med all makt velat återföra den
unge Solivro till slottet, men att Terbenne hindrat
honom därifrån. Virior lät genast utdrifva honom
ur de femhundrades församling och gaf hans lön
åt en man, som hvarken i lärdom eller
tärningspel kunde mäta sig med sina företrädare.

Nu sökte Ostata ett möte med den olycklige
lärde. Hon frågade efter hans åsikt: Kunde ondt
verkligen icke botas med ondt? Terbenne nekade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free