- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
153

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

som tycktes honom stor och utmärkt. Men så
snart Barrelen åtagit sig utförandet af denna hans
gärning, förlorade den för honom en stor del af
sitt värde. Den förmådde icke längre väcka så
starka och vackra känslor. Han fann den likväl
fortfarande rättvis och nödvändig. Och han
hoppades, att den skulle glädja Tairavita.

Föröfrigt gåfvo förberedelserna till
förmälnin-gen så mycket och så angenämt att tänka på,
att ban rätt lätt kunde befria sig från besvärliga
tankar. Att genomströfva det gamla slottets alla
gångar, alla salar, alla undangömda trappor och
hemlighetsfulla vrår; att återfinna så många gamla
saker, som barnet fuimit förunderliga; att i den
boning, där släkte efter släkte sökt trefnad, och
där hans barndoms sagor smyckat väggar och tak
med vackra och färgrika bilder, att där bereda
plats för dem, som voro honom så kära; allt detta
gaf honom lycka. Denna unga människa, för
hvilken friheten varit så behaglig, fann nu kärleken
nog mäktig att öppna slottets portar för den
fridsamma lyckan.

Aeretanernas bekymmer kunde icke störa denna
glädje. Men i dess ställe hotade Tairavitas
oroliga ocli sorgsna uppsyn att belt och hållet
förgöra den. Solivro sökte förgäfves efter orsaken
till deima obegriphga sorgsenhet; och lika
förgäfves sökte ban jaga den på flykten.

Då lian berättade om allt det gömda, som ban
letat fram för att därmed pryda de salar, där hon
och barnen skulle bo; då hon såg den ifver ocli
förtjusning, hvarmed ban utförde sitt kära värf,
smålog hon. Men detta skimmer, som sorgen så
ofta lånar af glädjen, dämpade icke den olyckliga
glansen i hennes ögon. Och då Solivro med
smekningar ville ge, hvad ord icke förmådde, kände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free