- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
154

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

han i hennes lemmar detta pà en gång stela och
slappa, detta trötta, som är så eget för sorgen.

Han bad henne lämna mor Sorennas stuga
för att under väntetiden vistas om icke i slottet
så åtminstone i dess närhet. Hon vände bort hans
begäran med frågor eller med böner att så länge
som möjligt få stanna på det ställe, där hon varit
så lycklig.

Slutligen trodde sig Solivro förstå orsaken till
Tairavitas sorg och ångest. Hon var helt säkert
rädd, att hofmännen, då de lärde känna den nya
furstinnans börd, skulle visa henne en missaktning,
som just för en furstinna skulle bli outhärdlig.
Han beslöt, att hennes mottagande skulle vara
sådant, att det en gång för alla gjorde slut på
denna rädsla. Att lära hofmännen de djupaste
bugningar och det mest vördnadsfulla sätt borde
icke bli alltför svårt.

Solivro hade icke helt ocli hållet orätt, då
han trodde, att Tairavitas stolthet var orsak till
hennes sorg. För Irlam den Gamles dotter var
det i själfva verket föga afundsvärdt att kallas
Aeretaniens furstinna, härskarinna öfver ett folk,
som hatat, föraktat, förföljt och dödat hennes far.
Hon måste le mot människor, som misshandlat
hennes släkt, och som för henne själf icke skulle
ha annat än föraktfulla tankar, om också deras
vördnad för fursten hindrade dem att gifva
tankarna ord.

Likväl tror jag, att hennes kärlek hade varit
nog stark för att besegra hennes stolthet, om icke
det hade inträffat, som gjorde kärleken till
stolthetens bästa bundsförvant.

Savagrins gamla ögon, som sett så många
människor och så många mänskliga finter, hade
förlorat endast föga af sin skärpa. Han hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free