Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
skulle kunnat leka kurragömma under fru Sorgs
vida och svarta klädnad; de gåfvo dem förhåll
-ningsregler och sände denna underbara
beskickning till slottet.
Vakterna voro förtviflade. Hvad skulle de
göra med dessa små tingestar, som nödvändigt
ville in, och som icke aktade för rof att nypa
de allvarliga knektania i vådor och armar och .att
stöta dem med knubbiga små näfvar i knävecken ?
Att drifva dem undan utan att krossa så späda
lemmar var omöjligt. Och ännu omöjligare var
det att bringa dessa ifriga munnar till tystnad.
De skreko som hungriga fågelungar.
Slutligen trängde deras skrik till furstens öron.
Han befallde, att trädgårdsportarna skulle öppnas,
och gick själf ned till sina gäster, som utan för
mycken blyghet satte sig i besittning af gångar
och gräsmattor. Ja icke ens de högsta trädens
kronor lämnade de i fred.
Den läxa, föräldrarna lärt dem, glömde de så
hastigt för nöjsamma lekar. Det är icke lätt att
tala allvar eller att kvarhålla en sorgsen och
bedjande min, då man är nära att kikna af skratt,
eller då man mumsar på frukter, om hvilkas
utmärkta sötma man hittills icke haft en aning.
Solivro, som så många glada ögon och en så
skrattfylld luft gjorde yr i hufvudet, blef själf
nästan lika vild som dessa vildar. Han kastade
boll med mjuka små kroppar, och lät djärfva
ryttare rida gränsle på sina skuldror.
Denna beskickning tycktes skola uppfylla sitt
värf bra illa.
Men midt i leken, midt under en häftig jakt
greps den minste i församlingen af en oroande,
förskräcklig tanke. Han slog sina ifriga och skälf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
