Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
— Aha, nu minns jag. Du är Tobolo,
lamp-väktaren?
— Hvarför skulle jag neka? Det länder mig
snarare till heder än till skam. Jag är icke en
värdshusvärd som många andra. Jag är
lamp-väktaren, som lefver för sina sex små lampor.
— Men hur känner du mig?
Och då fursten berättat om sin nattliga
bekantskap med Tobolo, log ban med ett visst belåtet
vemod.
— Aja, många känna mig, fast jag inte känner
dem. Många, många. De glömma mig inte, de
glömma inte Tobolo.
Det lilla ansiktet glittrade så löjligt stolt under
skägget, att Solivro måste skratta. Men hans skratt
skar bort gubbens förnöjelse. Han såg ned på sitt
skägg och kramade dess grofva testar.
— Du är icke längre så glad ocb lustig, Tobolo.
Gubben fräste till.
— Glad och lustig! Hvarför skulle jag inte
vara glad? Allting har gått mig väl i händer.
Skaparen lade en svår sorg öfver min ungdom.
Men en förståndig människa drar vinning äfven af
sin sorg. Och hvad som rinner så bittert öfver
mjuka läppar, det förvandlas till en ljuf dryck för
gamla, ton-a. Så visst som jag är tre gånger äldre
än du, så visst är jag också tre gånger lyckligare.
— Det vore väl, om du hade rätt, Tobolo.
Det vore väl för mig, om ungdomens sorg blir
ålderdoms lycka.
— Du har således sorger?
Nu berättade Solivro, i hvilka ärenden ban
var stadd, och hum hopplösa de tycktes honom.
Han förrådde likväl icke, hvem han var.
Gubben funderade.
— Du söker således din käresta. Nåja, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
