- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
177

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

177

styrka. I detta land är det drömda solar, som räkna
tiden; drömda solar komma känslor att spira, växa
och vissna.

Sorgen är här en lika kär väninna som glädjen;
hon är icke så sträng, ty hon är icke så mäktig.
Då hennes drag vilja stehia i ett alltför pinande
uttryck, sträcker man emot henne en vacker pärla
eller ett sinnrikt och konstfärdigt smide. Och hon
småler.

Döden, hvars skarpa bhck intet lefvande
undgår, har äfven funnit skymningens land. Men hans
händer äro så varsamma, då de trycka ett mjukt
täcke öfver tankens låga.

Solivro var bland soregnerna. Han kunde icke
längre erinra sig den väg, som fört honom dit, ej
heller sin första vandring i skymningen. Men Irlas
ord, att han här skulle vänta, sutto honom i
minnet. Och då han under stundom oroade sig öfver
den tid, som flöt bort, och som han icke kunde
mäta, tröstade lian sig med, att ingenting likväl
gick förloradt. Han hade ju endast att vänta, under
det att Irla handlade.

Sålunda blef väntan icke svår att uthärda.
Väntan var ett stöd, som hfvet räckte honom, ett
så godt stöd under hans vandring öfver sömnens
förgårdar.

Han gick bland dessa sofvande och hörde
deras drömmar. Gubbars minnen, torkade blommor,
som för länge sedan mistat sina ursprungliga färger
och sin första doft, men öfver hvilkas blad purpur’
viola och hvitt ljus strödde sin milda rikedom’
Han hörde böner från ännu varma läppar; öfver
unga ansikten såg han längtan fladdra lik en fjäril
Och han tyckte sig se de vackra syner, som den
barmhärtiga drömmen lät fjärilens vingar bära.

Så olika önskningar hörde han, men det för

Solivro. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free