Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
vånade honom, att ingen af dem syntes honom
vackrare eller fulare, renare eller mer afskyvärd
än de andra. Fordom, tänkte han, skulle några
af dessa önskningar väckt min vedervilja. Jag
skulle ha vändt mig från dem; och de, som önskade,
skulle varit mig förhatligare än ormar. Till andra
åter skulle jag lyssnat med glädje och med
beundran.
Nu hör jag dem alla och vänder mig icke bort
från någon. Jag känner icke beundran men ej
heller vedervilja. I mitt hjärta känner jag ett ömt
deltagande, lika ömt för dem alla.
Och liksom ville ban för sig själf förklara
någonting så underligt, sade lian helt högt:
— Längtan är en sträng herre. Hvem kan
bryta dess bud? Eller ändra dess befallning? Ett
barn kan forma sin lerdocka enligt moderns
anvisning eller enligt sin egen håg. Men längtan,
som lifvet gaf, öfver den liar endast lifvet makt.
Hans röst ljöd hård i denna hviskande
tystnad. Han höjde handen som för att tysta sig
själf. Och på tå smög han sig fram bland de
drömmande.
Han böjde sig ned och lyssnade. Och då han
hört en saga till slut, lade han sig i den mjuka
mossan och stödde hufvudet mellan händerna.
Hans ord voro lika tysta som hviskningarna,
då han sade:
— Jag hvilar i en blomstersäng, där endast
nattens blommor höja sina kalkar.
— Vackra nattblommor, om så många bland
eder säges det, att giftiga safter välla i edra stjälkar.
Man säger, att ert gift ger själen en rusig lycka,
men att den, som kysst edra utbredda blad, får
frätande sår, som ej läkas.
— Man säger, att den gamle skördemannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
