Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
att Savagrin var Solivros vän. Irlams tal blef
sålunda belt ocli bållet förspilldt. Hon nekade icke
i ord, men i sitt sinne beslöt bon att bandia tvärt
emot råd, som Solivros fiender liade gett henne.
Hon begärde uppskof, och Irlam återvände till
Ostata utan att rätt veta, hur hans beskickning
utfallit.
Kort därefter träffades de båda systrarna. Irla
framförde icke genast sitt ärende. Hon lekte med
barnen, hela dagar rasade hon med dessa glada små
varelser, som funno hennes gestalt så lustig, och
som kiknade af skratt, då lion slängde med sina
långa armar och gjorde de förskräckligaste miner.
Hennes tillgifvenhet för de små var helt och
hållet oskrymtad. Men den tjänade likväl hennes
syfte. Tairavitas glädje var icke mindre än
barnens. Deras lekstunder hade varit så korta; så
tidigt hade allvaret nått dem; så tidigt hade de
börjat grubbla öfver tårar, som de icke förstodo.
— Då jag hör dem skratta, sade hon till
systern, — blir jag så glad, att jag får lust att gråta.
Irla grep tillfället.
— Hvarför är du så sorgsen ? Du vet att ett
slott, fylldt med rika skatter, står färdigt att
emottaga dem. Du vet, att all mänsklig härlighet
väntar dem.
Tairavita ryckte till. Var systern kanske
kommen i samma ärende som Irlam? Kanske
sänd af samma onda vilja. Hon skakade på
hufvudet.
— Hur kan jag veta, hvad som väntar dem?
— Du vet. Du vet, att det är du själf, som
afgör deras öden.
Tairavita log, ett blidt och stilla litet leende.
Irla vände sig bort. Ingen gråt, ingen jämmer
skulle pinat henne så som detta leende.
Solivro. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
