- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
213

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

213

ingenting sky. På andra sidan kullarna, där den
stora skogsbranden rasat, hade en snårig massa
buskar trängt upp ur den kolströdda marken.
Tätare än någon skog, erbjödo dessa snår
förträffliga gömställen. Hundratals matretter hade här
funnit fristad. Jägarna hoppades med rätta på en
förträfflig jakt, de släppte sina hundar, de bildade
kedjor och trängde fram genom snåren under skrik
och hojtande, som gåfvo matretterna en timmas
försprång.

Männen rafsade ihop sina vapen; mödrar
kastade de små barnen öfver skuldrorna; gossar togo
sina älsklingars händer och sökte påskynda deras
flykt. De sprungo öfver kullarna mot staden.
Men redan på afstånd sågo de stadsvaktens långa,
räta linje, som bidade under murarna. Då vände
de; de snubblade fram öfver slätten och möttes af
Barrelens liopar. Och åter vände de. Skogen var
deras räddning. Visserligen skulle jägarna, sedan
de lämnat snåren, helt säkert intränga i skogarna.
Vilda hundar skulle kasta sig öfver dem, ännu
vildare människor skulle följa hundarnas skall.
Men skogen var matretternas hem. Där hade de
anförvanter. Där kände de hvarje träd och alla
gömställen. Så många fördelar gjorde striden mindre
fruktansvärd, mindre hopplös.

I sitt häftiga språng märkte de icke, att
flockar af vildsvin och hjortar störtade ut ur skogen.
En skara tjutande vargar förmådde icke skrämma
dem eller ens väcka deras uppmärksamhet. Men
då de voro endast några hundra steg från
skogsbrynet, skrek en gosse, hvars ben voro snabbare
och hvars ögon voro skarpare än de andras:

— Se! Se! Våra bröder!

Alla stannade. De rådslogo och flämtade
förvånade utrop i hvarandras öron. Mellan de främsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free