- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
214

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

yi4

trädstammarna vimlade matretter. Några af dem
hade fått ögonen på de kommande och vinkade
afvärjande. Hvarför?

Men då de lyfte sina blickar, funno de en
förklaring, som på samma gång fö i jagade hvarje
tvifvel och hvaije hopp. Ett gråsvart moln
hvilade hkt en mjuk och svällande kudde öfver
trädtopparna. Det bredde sig och sände en svängd
pelare, ett afbrutet hvalf emot himlen.

Solivro hade låtit antända skogen.

När nu fursten såg, att såväl snårens som
skogarnas matretter voro samlade framför honom,
innestängda mellan eld och vapen, sände ban bud
till skogsbrynet och lät säga, att alla kvinnor och
alla de, som ännu icke uppnått sitt tjugonde år,
i frid skulle få aftåga. Men de voro icke många,
som begagnade sig af detta ädelmod. En del
kvinnor ville icke lämna män, som de älskade; en
annan del hyste icke så stor fruktan för döden
som för att ensamma och utan beskydd lefva bland
fiendtliga människor. Endast några få kunde icke
uthärda tanken, att eld skulle bränna de finhyllta
små ansikten, som gömde sig vid deras bröst, eller
att vapen skulle sarga så späda lemmar.

Dessa drogo ut öfver slätten, en jämmerlig,
ömkansvärd hop. Kvinnorna smögo sig böjda och
sökte att med flikar af sina trasor dölja de små,
som gingo bredvid dem, eller som hängde kring
deras halsar. En underbar tystnad följde dem.
De minsta barnen tryckte munnarna mot
mödrarnas bröst liksom för att betvinga skrik och
jämmer. Endast en liten parfvel, som säkerligen icke
left sex fulla år, sjöng med ljudlig och spröd röst
en visa om friska bär, en skogsvisa, som någon
gammal gumma hade lärt honom. Han gick i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free