Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
spetsen för det sorgliga tåget. Allt det underliga
rundt omkring gladde honom.
Men snart hejdades de. Några Barrelens
ryttare, som säkerligen höllo en tvetydig vapenära
för bättre än ingen vapenära alls, ilade dem till
mötes. En af dem stannade på några få stegs
afstånd och slungade sitt spjut mot gossen. Det
nådde sitt mål. De öfriga störtade lös på
kvinnorna.
Solivro var där. Han befallde dem sluta. En
best ryckte till sig en ettårig flicka. Han höll
henne öfver sitt hufvud och vände sig i sadeln
mot fursten.
— Är det inte den här ohyran, du befallt oss
att utrota?
Med all makt slungade han den lilla mot
marken. Solivro tyckte sig se hennes ögon lysa till
och slockna. Han grep efter knekten, men denne
värjde sig.
— Bedragare! skrek han. Hvar är
furstekedjan?
— Här är den. I ett enda hugg klöf ban
knektens hjässa ända ned till näsroten.
Kamraterna förskräcktes; de sågo Barrelen komma, han
skulle icke gifva nåd. I en vid båge skyndade de
tillbaka och blandade sig med hopen.
Barrelen kom mom hörhåll.
— Herre, det är tid att börja, skrek lian.
— Ja, ja. Vi måste börja. Men då han
förstod, att Barrelen icke hört honom, gjorde ban en
jakande viftning.
Barrelen red tillbaka till sina knektar. Han
gaf befallningar. Ingen rörde sig ur fläcken. De
stora, uppsvällda ansiktena, på hvilka svetten gräfde
fåror i smuts och dam, stodo orörliga emot honom.
Ögonen stirrade ocli lyste till. Barrelen upprepade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
