Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
sina befallningar, långsamt ocli tydligt; ban trodde
att man icke förstått honom. Nu som förut. En
ryckning drog ihop hans högra ansiktshalfva, den
skelande blicken irrade omkring. Han vände sig
till höfvidsmannen ocli tillsade dem att inför hvarje
särskild trupp upprepa hans befallningar.
Höfvidsmannen sågo bort; en af dem sade:
— Vi våga icke. De vägra att lyda.
Barrelen förstod icke. Han red bort till en
gammal knekt, som tjänat honom under många
fälttåg.
— Hvad vill ni? Säg!
På en gång trotsig och strykrädd som en hund
svarade den gamle.
— Dig vill vi lyda, men inte den andre. Det
är sant och visst: dig men inte den andre.
— Hvem? Hvad? Hvad säger du?
Gubben upprepade envist sina ord. En
spefågel skrek:
— Inte den andre! Inte mästerkocken, som
vill steka oss i pannan!
Några skrattade, men andra tystade dem. En
fräck ung lymmel gick bort mot Barrelen.
— Din Sohvro känna vi inte. Han iir just
en bedragare. Han har inte furstekedjan. Vi äro
vana att se furstekedjan. Vi vill se den.
Och taktfast som knektars fötter upprepade
hundraden:
— Vi är vana att se furstekedjan. Vi vill!
Man har påstått, att Barrelen vid detta
tillfälle visat en afsiktlig svaghet. Jag tror att hans
förvåning var så stor och så tillintetgörande, att
den helt och hållet förlamade honom. Långsamt
vände ban sin häst; han red några steg men
stannade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
