Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
— Mig?
— Åjo. Man kallade mig Amante.
Atterte skrek till:
— Nu ljuger du!
Men finten misslyckades. Främlingen svarade
helt lugnt:
— Jaså, ljuger.
— Nej, hvad är det, du säger? Ljuger? Jag?
Nej, jag ljuger icke.
— Nåväl, återtog matretten, jag tror dig. Du
heter Amante. Ett namn betyder ingenting. Jag
har märkt, att man af namnet alls inte kau sluta
sig till de egenskaper en människa har. Men väl
till dem, lion inte har.
— Men hvad är du för en? Det är en
vansklig fråga, hva? Är det inte? Man kan dela den
i två: hvad ondt har du gjort? och: hvad ondt
har du i sinnet att göra?
— På den senare får man inte något svar.
Men på den förra. Seså! Berätta! Jag är inte
någon domare, jag. Hvad har du gjort för slag?
Har du rånat, mördat, skändat, bedragit? Nå,
börja nu! Gå på! Jag tycker om sånt där.
Amante log, underligt, bredt, vemodigt,
förläget.
— Jag, jag, jag har. Jag har, jag har,
lallade han.
— Du har? Nå, sjung ut!
— Aha, du är blyg? Kanske för mig? Eller
för kvinnan där? Eller kanske för Skaparen?
A, din tosing, hvem känner såna saker bättre
än Han!
— Men jag ska börja, jag, så får vi se, om
du är blyg sen. Jag är Atterte, matretternas
höfding efter Irlam. Kände du Irlam? Inte?
Men du har hört hans namn? Inte? Nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
