Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
förstår jag. Syster har gått för långt. Strömmen
har tatt henne.
— Och då tänker jag: »Strömmen är stark.
Hvad har du med syster din.» Kan man tänka
sig: en så ond tanke hos en så god gosse!
— Men moder bara skrek. Och så rörde
Skaparen mitt hjärta. Skaparen, du! Jag blef
god. Jag gaf mig i. Hå, så kallt det var. Jag
slogs, jag slogs. I blindo. Men slutligen fann
jag henne. Jag orkade endast hålla oss något så
när öfver vattnet. Och så följde vi strömmen.
— Vi kastades in i vassen. Jag fick
fotfäste. Jag kraflade och drog och fick henne upp
på land. Strömmen hade fört oss långt från
moders stuga.
— Vi lågo domnade, jag vet icke hur länge.
Medvetandet var borta. Borta, hör du! Det var
obehagligt. Jag kände våta och kalla munnar och
brännande munnar, som kysste och sög mig öfver
bela kroppen.
— Nåväl fåne, gapa lagom! Vi gingo till
matretter, präktiga matretter. Hvad hade vi mera
hos moder? Hon såg oss drunkna, därmed jämt.
— Gapa lagom, fåne!
— Vi hade legat hvarandra för nära.
— Häng inte med hufvudet, förbannade käring!
skrek han till. Ska man gråta, då Skaparen skrattar,
hva? Ett litet skämt, ett litet skämt. Han är
skämtsam den gamle. Man tror, Han sitter och
grafvar öfver ondt. Han! A prat! Han är
skämtsam, Han. Han förstår sig på. Han inbillar en,
att allting är så allvarligt och smäller en på
fingrarna, att man ska vara skicklig. Ocli så kommer
Han med ett litet skämt. Det är lustigt!
Och elden sprakade och rykte.
Solivro. lf}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
