Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
tygelse rubbas icke däraf, att höfdingen in i det
sista vidhöll sin okunnighet.
Fem år lefde han bland matretter. Atterte
har lämnat en noggran beskrifning öfver, hvad
som hände honom denna tid. Men skam ocli
smuts och skändlighet kring det kära namnet är
mig så motbjudande, att jag uu öfvergår till
sista delen af hans bekännelse. Skildringen af
Solivros död.
Det hände rätt ofta, berättar Atterte, att en
och annan soregn slet sig lös från sitt kära
hemland för att vandra omkring bland det nordliga
Aeretaniens berg. Häftiga drömmar eller drömmar
af ovanlig skönhet hade väckt dessa soregner och
drifvit dem ut ur skymningslandet. Men de
återvände snart, ty de blefvo icke väl emottagna. Ja
det hände, att hundar och människor kappades
att förfölja dem. Och häröfver bör man icke
förundra sig. Deras ord och åthäfvor voro ofta så
besynnerliga och föga passande, att de måste
ådraga sig präktiga människors förvåning och harm.
Och, yrvakna som de voro, fick deras gång
någonting på en gång snabbt och vacklande, som städse
måste förarga hundar.
Underligt nog tyckas matretterna ha visat
dessa soregner en viss rå ömhet, och de förföljde
dem aldrig, försåvidt de icke därigenom kunde
skaffa sig någon särdeles fördel. Då de mötte
dem, skrattade de buttert och betedde sig med
en skygghet, som icke var helt och hållet fri från
vördnad. Det är betecknande för dessa uslingar,
att yrvakna galningar voro de enda, som
förmådde aftvinga dem mänskliga och nästan vackra
känslor.
Men nu inträffade någonting, som visar, att
soregner kunna sätta äfven matretters i detta hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
