Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
seende ovanliga tålamod på alltför hårdt prof. En
ung flicka hade vågat sig in bland bergen. Hon
kom från skymningslandet, men hon förtaide inga
drömmar. Hon hejdade icke den mötande för att
visa honom sina skönhetssyner eller för att gifva
honom af sina goda tankar. Och likväl störde
och oroade hon matretterna mer än någon annan.
Hon sjöng. Visor, sådana, som barn sjunga.
Ungdoms vemodiga och ömma sånger. Hon sjöng
klagande och vackra ord, som liknade de
gnistrande, lockande dropparna i en lömsk spindelväf.
Matretterna höllo för öronen och sprungo ifrån
henne. Men spindelväfven fastnade kring deras
hjärtan, och de fina trådarna skuro och smärtade.
Då vände de sig till Atterte; höfdingen lofvade
att hjälpa; ban uppsökte flickan.
— Du oroar oss, sade ban. Du måste ge dig
härifrån.
— Jag kau icke; jag söker.
— Hvem söker du?
— Fader.
— Han är inte här. Sök annorstädes!
— Jag vet, ban är här. Hans väg ledde
till skymningslandet. Men han har stannat på
vägen.
— Likagodt! Här får du inte stanna. Du
plågar oss. Akta dig, att vi inte göra dig illa!
Men hon stannade.
Sömnen flydde det onda släktet; dagarna
blefvo dem odrägliga. De beslöto att skrida till
gärning. Icke någon gång tyckas de haft för
afsikt att döda. Deras afsikt var i själfva verket
långt förskräckligare. En matrett, som nyligen
slutit sig till skaran, föreslog, att man skulle
beröfva flickan hennes oskuld. De sånger, hon sedan
skulle sjunga, skulle helt säkert icke oroa dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
