Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Specifika medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urinstämma, äggvita i urinen. Stundom temperaturstegring.
Idiosynkrasier (abnorm känslighet) äro vanliga,
kunna visa sig plötsligt hos individer, som förut tålt kinin.
Efter stora doser: öronsusning, svimningskänsla, kräkning,
ofta hjärtsvaghet och kollaps, stundom sanslöshet,
delirier, psykoser, kramper, förlamningar, koma, död genom
respirationsförlamning. Vid mindre doser kan
förgiftningen inskränka sig till ett »kininrus», under vilket patienten
kan vara både döv och blind; båda tillstånden bruka
långsamt försvinna. I sällsynta fall uppstår förblivande
blindhet eller dövhet.
Om behandlingen säger P. Aaser, Kristiania, i den
stora handboken Intern medicin: »det finns intet specifikt
medel mot influensa och anordningen av passande
hygieniska dietiska förhållningsregler är därför något av det
viktigaste läkaren har att göra. Sängvila vid feber. Den sjuke
bör få ett varmt bad och varm mjölk eller havresoppa att
dricka. Det bör sörjas för ordentlig avföring. Vid bronkit
eller pneumoni: ljumma vattenomslag på bröst och rygg.
Av medikamenter har man försökt en hel mängd, men
det ges som sagt ej något specifikum. — — — Av hänsyn
till hjärtat bör man icke överdriva bruket av antipyretika.
När influensaanfallet är överståndet bör man i fortsättningen
iakttaga stor försiktighet. Den sjuke bör hålla sig till
sängs minst en vecka efter det att febern är över, och
under den första tiden efter det han kommit upp, bör han
undvika både kropps- och själsansträngningar.
»Under sista pandemien», säger Aaser, »och senare har
konjak bland publikum haft ett stort anseende både som
profylaktikum och som botande medel. Någon pålitlig
verkan har förvisso ej något av dessa medel (konjak och
kinin)».
Genomgår man en modem handbok i intern medicin,
t. ex. den nyss anförda utmärkta nya boken av Faber, Holst
och Petrén, så skall man finna att under t. ex. alla de olika
infektionssjukdomarna ingivas medel; däremot nämnes
mycket litet om metoder, speciellt om hydroterapi eller
vattenbehandling. Man bör och får ej missförstå detta. Tydligen får
man förstå som en självklar sak, att författarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
