Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
JULIA.
Pappa!
Han lägger armen kring hennes liv och utan att
avbryta den stolta inmarschens raska och pompösa tempo
vandrar han med Julia under ena armen och en liten
kappsäck i den andra handen i en båge över scenen.
SWEDENHIELM
fortsätter melodien.
Goddag mina barn! Goddag mina barn! Goo-
odag mina ba-arn! Goddag mina barn!
Gör halt mittpå scenen.
Här är jag, var är ni?
JULIA
skakar honom.
Hur kan du ge dig till att skrämma oss så?
SWEDENHIELM.
Skrämma?
JULIA.
Har du skrivit det här eller ej?
SWEDENHIELM
betraktar brevet något skamsen.
Jo verkligen, det har jag.
Jag var så fördömt ledsen! Ser du, jag förstod,
att jag gjort den här resan förgäves. Omöjligt att
uppbringa kapital! Presskampanjen har stängt alla
dörrar för mig och nu är ju nobelpriset också putz
weg. Jag insåg, att jag måste avstå från mina
patenter, sälja dem till vrakpris, utlämna hela vinsten
av mitt livs arbete åt andra. Man kan bli ledsen för
mindre, min tös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
