Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
fyrtio tunga arbetsår bakom sig och händer så
tomma som en nyfödd barnunges, då först känner
man vilken vällust hedern är. Hör på! Om några
månader — ett år — två — kommer du att få se
en stor gammal gubbe traska omkring på Stockholms
gator, luggsliten, trasig, grönblå av mögel och kyla,
lite virrig, muttrande för sig själv, förföljd av
gatpojkar, utskälld av bilister, knuffad av de bråda,
ömkad av de goda, varnad av polisen, avritad i
skämtspalten, bror med busarna och beskyddad
av medlidsamma torgmadammer. Vem är det där?
En stackars fjant som tror sig vara en stor
uppfinnare. Va är han? En tok. Va var han? Vem vet!
Var bor han? Vem vet! Va lever han av? Vem vet!
Va heter han? Vem vet!
Med stigande sinnesrörelse.
Han heter Swedenhielm, go herrar, och bär sitt
namn med heder. Vad han är? Han är jublande
glad! Allt tog de ifrån honom: ära, berömmelse,
arbetsvinst, förmögenhet, hem, lycka. Men hedern
icke. Den bar han mellan sina händer, den bar han
under sina ögon och släppte den icke. Bestulen blev
han, stal icke. Förrådd blev han, förrådde icke.
Till ett misslyckat geni gjorde ni honom, till en fåne,
en tok. Men en glad tok, in i döden glad. Heder
och glädje skiljs inte åt.
Sjunker ned i en stol, en smula skamsen.
Tjaha, där fick du en träffande framtidsbild av
din svärfar. Efter detta vill jag hoppas att du avstår
godvilligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
