Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
ERIKSSON.
Det har sin naturliga orsak så att säga.
SWEDENHIELM.
Ju äldre man blir, desto hårdare håller man fast
vid barndomsminnena. Avståndet i tiden krymper i
stället för att växa. Till sist blir man bror och kamrat
både med sin far och sin son.
ERIKSSON
lätt rörd.
En vacker tanke, Swedenhielm, en riktigt vacker
tanke.
SWEDENHIELM.
När det händer mig något riktigt jäkligt roligt
— som i dag till exempel — då går jag ju alltid
först till barnen och berättar. Och det blir klang och
jubel. Men vet du vad jag sen gör? Sen går jag
till gamla borgmästargården i Nora. Ja, i tankarna
förstås. Och jag går genom salen fram till den stora
grå dörren, du minns, med svarta vredet.
ERIKSSON
med en ofrivillig grimas.
Dörrn till borgmästarns rum.
SWEDENHIELM.
Just. Och knackar på. Stig in! Stiger in och
stannar vid dörren, rak upp och ner, händerna vid
sidan. Som sig bör. Vad är det om? säger gubben
och ser över brillorna. Då berättar jag, kortfattat och
klart. Var inte lönt att komma med sköna ord till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
