Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröst, i talarställning som på en tribun, händerna
knutna, någon gång låtande dem vifta i luften
med en för öfrigt väl beräknad och plastisk gest.
Ena foten var obetydligt skjuten framom den
andra, som hos en violinspelare.
— Ha, skrek han, hal
Och mellan de rullande hånskrattsalfvorna
inblandade han obegripliga ord.
— Han måste vara tokig, hviskade Hugo.
— Galen, svarade ynglingen vid pokerbordet
i en sorts tillrättavisande ton, som talade han
om något, hela världen borde veta. — Det är ju
O’Neill, advokaten.
Det låg dock något sublimt, äfven om det
var vansinnets gloria, öfver företeelsen. De svarta
snigellockarna snodde sig kring den bleka pannan
och då han med ett ryck plötsligt slet upp
redingotens alla knappar och kastade slagen vidt
tillbaka, framhäfdes öfverkroppens starka
byggnad ännu mer — en torso som hos de grekiska
gudastoderna. Han grep pappersrullen och
skakade den högt i luften. Stämman steg till
vibrerande vrål, men bibehöll ändå en viss klang:
— Mina herrar — mina herrar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
