Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därpå, slående ut med armarna:
— Mina herrar! Ni hör hur den store
domaren väsnas där ute — inte sant? Den store
domaren med allvar uti blick och majestät på
pannan — som någon, lyckligtvis längese’n
af-död, poet yttrat sig. Under detta, de lössläppta
elementens raseri — ja, mina herrar, jag vet
mycket väl att frasen är rent förbannadt utnött,
men händelsevis passar den — ha vi här
kommit samman. Det tyckes mig som såge jag idel
anklagade: domare och jurymän — och hvarför
inte för resten advokater också — här i afton.
Ty, det är vid stjärnbaneret sant, aldrig har jag
bland nämnda ingredienser skådat hvad man
innerst skulle vilja erkänna vara hederligt folk.
Nej! Visserligen har jag lyckats få en stackars
kvinna, som dödat sitt oäkta barn, dömd till
lifs-tids tukthus — vet ni hvad det vill säga? — och
äfven fått frikänd en giftblandare — han var
nämligen millionär — men hvad betyder det?
Bosch, mina herrar, bara bosch. Ah, jag har
talat! Gud, så jag talat! Den silfvertungade
O’Neill — mina herrar. Ja, så kallades jag.
Och skämtafdelningen i våra stora dagliga uttydde
3. — Berger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
