Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Salongen mörknade. Det blef tyst. Hugo
kände sitt hjärta häftigt klappa. Han glömde allt
— belägenhet, omgifning, det förgångna och det
kommande. — Nu, tänkte han, nu, just nu
kommer Ysall. Och jag lefver nu, nu, nu — just nul
Den svaga ringningen hördes inifrån.
Kapellmästaren fick sin elektriska signal och
introduktionen började. Därpå släcktes äfven i orkestern,
och på ledarens taktpinne tändes en liten
glödlampa Den lyste och svängde rytmiskt af och
an i bågar som en eldfluga. Ridån höjde sig.
Scendekorationen var en djungel i grönt
månsken. Ysall stod med sin gitarr midt på scenen
och i samma dräkt, endast tunnare och finare,
som om natten hos Wosslick. Kroppens former voro
fullt skönjbara genom tyget. Hon höjde de nakna
armarna och sjöng.
Det var omöjligt urskilja orden. Hugo
igenkände melodien från stormkvällen. Det var en
stormsång — men utan ord. Ysall liknade en
staty och han trodde sig någon gång hafva sett
en egyptisk afbildning af gudinnan Pacht med
kattansiktet, som påminde om zigenerskan. Hon
stod med knäna tätt hoptryckta, rak, smärt, de
8. — Berger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
