Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han fortsatte att bevekande mumla:
— Så hör — jag har pängar — mycket,
mycket pängar.
Hon skrattade sitt låga ormskratt:
— Har du? Då Ysall glad! Har du nu
gjort den uppfinning?
— Ja, ja, ja — mycket, mycket pängar.
Och plötsligt stannade han, uppgifven af
trötthet och slog sina armar kring henne.
— Jag går ej längre, förklarade han.
— Se så, nu äro vi här — se!
Och verkligen, Hugo trodde sig igenkänna
det gamla rucklet. I mörkret reste sig ett lågt
hus med ett staket utanför. Marken var
uppblött och gyttjig.
Han hörde Ysalls röst före sig:
— Kom — här är Ysail.
Ett ljussken slog en bred flamma i natten
och rektangeln var en dörr. Därpå knarrade
trappan under hans steg, en ny dörr och han
famlade sig igenom ett svart rum, där han stölte
mot bord och stolar, ännu en dörr och mjuka
mattor kändes under fotterna likt gungande
tuf-vor i kärr. Ett draperi drogs undan — en sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>