Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gjorde dock ingenting. Det var så
vackert och underbart att ligga där och se på detta
kaos af krypande, svängande, hvirflande och
bugande ränder, strömmar, växlande takfält och
stjärnytor. Ibland blefvo de till trianglar, som
kröpo in i hvarandra, ibland till roterande cirklar,
ibland till en enda massa af fallande facetter i
prismats färger, likt glasbitarna i en
leksaks-kikare. Och slutligen föreföll det Hugo som
sviif-vade han själf, och han tyckte sig se O’Neills
ansikte, men ej dödt, utan lefvande, och mister
Ostroems ansikte och den grinande zigenarens
korplugg. Han såg en flod af ansikten, ett haf af
ansikten, de passerade förbi som arbetaretåget på
Clark street. Och alltsammans, ansikten, stjärnor,
moln, pelare, Ysails kammare, hennes egen vaga
drömbild, det blåa ljuset och den röda gördeln,
stadens mörka gränder, af hvilka han oförmodadt
såg en perspektivisk rad, allt, färger, lif och rörelse,
slocknade i ett nu och det blef ogenomtränglig
natt. — Han kände en stelnande förnimmelse som
frystes hans kropp till is.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
