Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett engelskt arbete öfver Fjärde Evangeliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kompromiss, 5) den senaste reaktionen. Dessa grupper
bedömas naturligen utifrån den förut intagna ståndpunkten.
Till den konservativa gruppen höra tyskarne Th. Zahn,
B. Weiss, Beyschlag, Luthardt, schweizaren Godet, fransmännen
M. Pierre Batiffol, Abbé Jacquier och Père Calmes,
amerikanaren Ezra Abbot, engelsmännen Lightfoot (biskopen) och
Westcott m. fl. Karaktäristiskt är, att Sanday har föga af
sympatier för Zahn, som dock uppbjudit den allrastörsta
lärdom för att öfver allt försvara traditionen; hans anda tilltalar
icke Sanday, ehuru han säger att det kan vara en uppmuntran
för den som intar samma ståndpunkt att se, att den största
lärdom är på den sidan. Men Sanday finner denna massiva
lärdom vara ett isoleradt och otillgängligt monument; det är en
sak som ofta fattas i Zahns arbeten, nämligen förmågan att
öfvertyga. Däremot känner Sanday sympati för den anda, som
möter hos en Godet och Luthardt.
Därnäst talas om »förmedlande teorier», sådana som
framställts af Hugo Delff, Bousset, Harnack, Schürer och von
Dobschütz m. fl. Rubriken »förmedlande teorier» är egentligen
icke träffande, ty dessa forskares uppfattningar, framförallt
Delffs, grunda sig lika direkt på konkreta iakttagelser som
någon annan uppfattning och ha sålunda icke framkommit af
tendensen att »förmedla» mellan en »konservativ» och »radikal»
uppfattning. Den blir riktig endast, om man med förmedlande
teorier menar sådana som, utan någon särskild tendens att
förmedla, likväl faktiskt komma att stå emellan vissa andra
teorier. Delffs uppfattning intager en sådan ställning, ty å ena
sidan antager han, att fjärde evangeliet (bortsedt från senare
tillkomna interpolationer) är skrifvet af ett ögonvittne, men å
andra sidan förkastar han traditionen att detta ögonvittne varit
aposteln Johannes, Sebedei son. Han fäster sig vid de
märkvärdiga och mystiska uttrycken »den lärjunge som Jesus
älskade» eller »den andre lärjungen» och finner, att denne icke
tillhör kretsen af »de 12», utan att han i stället är den
»presbyter» Johannes, som Papias ställer vid sidan af apostlarne, men
som räknas till Jesu lärjungar likaväl som de 12 apostlarne.
Närmare bestämdt skulle presbytern Johannes på Jesu tid hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
