Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katolicism och protestantism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom legitimitetsidén blefvo biskoparna ärftliga väktare
af katoliciteten. Episkopatet hade att garantera kyrkans enhet
och indentitet gent emot de nya inflytelser, som hädanefter
kunde göra sig gällande. Och till sådana befarade inflytelser
måste naturligtvis också räknas hvarje nytt försök att upptaga
en principiell sanningstillägnelse af kristendomen. Det, som
utvecklingen i anslutning till episkopatet gifvit ett historiskt
och traditionellt berättigande, skulle hädanefter vara norm.
Enligt Cypriani åskådning var episkopatet en fortsättning
af apostlakollegiet, och därför ansågs det äfven äga makt öfver
inspirationen. Denna makt användes till en början klokt och
gjorde sig äfven på visst sätt förtjänt af kyrkans tacksamhet
under de olika andliga strider, som fyllde tredje och fjärde
århundradet. Det är särskildt under striden med montanismen,
som episkopatet kunde ådagalägga sin makt öfver en
oregelbunden inspiration. Hädanefter tilläts det därför att
funktionera såsom fullständigt behärskande religionen. Det
förmådde också besegra martyrernas ofta mycket stora andliga
inflytande, hvilket icke passade i en kyrka, som numera hvilade
på det legalt berättigade, ty deras religiösa insats måste helt
naturligt alltid vara oberäkneligt.
Enligt Cypriani teori var episkopatet en osynlig enhet, en
organism, som tänktes ha sin sammanhållning i det öfversinnliga.
Här räknade kyrkan ännu med en idealitet, som kan sägas ha
någon likhet med hvad vi kalla uppenbarelse. Men det är
tydligt att samma juridiska skaplynne hos den västerländska
kristenheten, hvilket skapat successionsteorien och
legitimitetsidéerna, äfven skulle fordra en synlig enhet för episkopatet.
Konsekvensen i den inslagna utvecklingen fordrade, att
biskoparne legalt och religiöst på samma gång underordnades ett
synligt öfverhufvud. Det måste finnas en biskoparnes biskop,
och han måste i förhållande till episkopatet få samma religiösa
betydelse, som detta redan fått med hänsyn till församlingarna
och det lägre prästerskapet.
För utvecklingen af denna idé fick staden Rom helt
naturligt en särskild betydelse, och därmed blef katolicitetens
hufvudströmfåra romersk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
