- Project Runeberg -  Bibelforskaren. Tidskrift för skrifttolkning och praktisk kristendom. / Tjugufjärde årgången. 1907 /
28

(1907-1922) Author: Otto Ferdinand Myrberg, Johan August Ekman, Erik Stave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katolicism och protestantism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Rom hade från gammalt både en religiös och politisk
betydelse. Med vördnad och hörsamhet sågo provinserna upp
till hufvudstaden i världsriket. Där hade också förmågan af
styrelse liksom genom arf fortplantat sig ända från de forna
glansperiodernas tid. Romaren hade icke för vana att
bekymra sig om teorier. Han lade hufvudvikten vid lagar och
anordningar. Han besvärade sig icke i allmänhet med skrupler,
utan när det behöfdes, så handlade han blott af hänsyn till
nyttan och det föresväfvande målet, hvilket alltså i en eller
annan form gällde makt. Och till följd däraf hade han lärt sig
att hysa en praktisk respekt för traditionen.

Det kunde icke finnas någon egenskap, som var
ändamålsenligare, när det gällde att utbilda episkopatet i riktning mot
centralisation.

Många yttre orsaker gjorde sitt till. Det yttre och det
inre samverkade; men idéns egen logik var det som fällde
utslaget.

Några af de förste bland Roms biskopar hade
härskaregåfvor såsom Viktor, Calixtus, Stefanus och framför allt Leo
I. De började utfärda påbud i stället för råd, som varit första
formen för Roms kyrkliga hegemoni. Påbudet göres nu också
gällande med kraft, och sålunda växer inflytandet. Snart vet
makten betjäna sig af tradition och häfd. Leo är den förste,
som uttryckligen fick sig tillerkänd auktoritativ makt i andliga
ting öfver församlingarna i västerlandet, men makten hade
redan förut brukats på grund af häfd. Nästan alla
omständigheter hade omedvetet tagits i anspråk för att öka inflytandet:
det gamla världsväldets förfall, barbarernas vördnad för en af
dem okänd andlig makt, deras vidskepelse, kulturens finhet,
helgonglorians glans.

Historien om den kyrkliga maktens tillväxt i Rom under
medeltidens första århundraden är häpnadsväckande. År 800
kunde Leo uppträda som en ny Samuel och i Guds ställe
inviga kristenhetens värdsliga härskare, som sålunda tycktes få
sin makt genom dennes heliga handling. Från och med
Gregorius VII blir påfven Guds ståthållare på jorden, under det
episkopatet numera endast betraktas som påfvens organ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibelfor/1907/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free