Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katolicism och protestantism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härmed har legitimitetens idé utvecklat sig till en fullkomlig
hierarki. För de andligen sinnade stödes densamma med
legenden om Kristi utväljande af Petrus till apostlafurste och med
hans föregifna biskopsstol i Rom samt genom utgifvande af
falska dekretaler, genom hvilka romerska biskopens ingripande
i kristenhetens andliga lif rättfärdigades såsom beroende på
kanonisk rätt alltifrån kyrkans begynnelse.
När katolicismen sålunda framstår som fulländad i påfven
såsom religiös suverän, finna vi, att den kompromiss, som ligger
till grund för dess väsen slutligen äfven förenat sig med t. o. m.
världsligt otillåtna medel.
Vi ha tecknat, hurusom kristendomen under sitt
inträdande i de europeiska folkens lif amalgamerat sig med där
förefintliga ideer, andliga strömningar och lifsmakter samt att
katolicismen sålunda uppstått och utvecklats till ofelbar
påfvemakt. Ha vi därmed då fullständigt uppfattadt katolicismens
väsen?
Det är två ting, som jag ännu icke nämnt, och de utgöra
kristligt och religiöst sedt det viktigaste. Utan dem skulle
katolicismen ej kunnat bibehålla sig som religion, och utan
dem skulle protestantismen aldrig ha uppstått. Först är det
den heliga skrift, gamla och nya testamentet. Katolicismen
har aldrig upphört att hänvisa själarne till den andliga spis,
som där finnes. Aldrig har det heller funnits någon tid inom
denna kyrka, då bibeln varit alldeles förgäten eller oanvänd.
Hon har t. o. m. ofta åberopats mot den kyrkliga auktoriteten
af personer, som njutit stort anseende inom kyrkan.
Tertullianus, som var bland de förste att använda idén om det i legal
mening berättigade i religionen, uttalade dock det tänkvärda
ordet: »Dominus noster veritatem se non consvetudinem
cognominavit.» Kristus, ville han säga, måste betraktas som
sanningen. Han får icke anses endast som en kyrklig tradition.
Ja, katolska kyrkan vill och kan i själfva verket icke bestrida,
att Kristus, om hvilken skriften vittnar, är trons grund. Men
det är å andra sidan det för hennes väsen afgörande, att hon
aldrig kan tillåta denna sanning att helt och konsekvent göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
