Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katolicism och protestantism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kontinuerlig process, ett successivt frigörelseverk från synden, ett
ingjutande af nådens gåfvor (gratia infusa, inspiratio bonae
voluntatis; »justificamur gratia Dei hoc est justi efficimur»). Det
är tydligt att tanken på anstalt härvid lätt på en omärklig
omväg kunde insmyga sig som ett korrelat till nåden. Med ett
successivt rättfärdiggörelsebegrepp förenades instinktivt tanken
på den kyrldiga frälsningsinrättningen med alla därmed
sammanhängande legala synpunkter ifråga om religionen. När
hufvudvikten angående frälsningen lades på en s. a. s.
restitutionell handling kunde sålunda Augustini nåds- och
rättfärdiggörelselära utan synnerlig svårighet förenas med de katolska
idéerna om legitimt tillvägagångssätt och om den legitima
anstaltens nödvändighet o. s. v. Augustinus blef också själf en
afgjord kyrkoman i äkta katolsk mening, hvilken till och med
kunde yrka på, att människorna skulle tvingas in i den
legitima katolska frälsningsinrättningen.
Den verkligt paulinska åskådningen om nåd och
rättfärdiggörelse har mycket svårare att trifvas i den katolska
kyrkan;[1]
ty den räknar endast med Gruds kärleksuppenbarelse i
Kristus och med hjärtats frimodighet och förtröstan. De
mänskliga inrättningarne höra icke med, hvarken direkt eller
indirekt.
Det individuellt upplefvade och personligt innerliga i
Augustini medvetande var, antydde jag, ett oppositionellt element
i katolicismen. Vi ha emellertid nu funnit, att det
opposionella härvid dock ej var revolutionärt mot den religiösa
legalitetsidén. Och det är för katolicismen hufvudsaken. Nya
testamentet är, rätt förstådt, verkligen revolutionärt i det
stycket. Men så länge ingen personligen upplefver dess frigörande
princip, är den ju oskadlig. När skriften får förblifva bokstaf,
är den till och med nyttig för en kyrka, som är byggd på
legitimitetens och praeskriptionens ideer. För henne är det
berättigade alltid hufvudsaken, det som i sista hand kan afgöras
och fastslås af en auktoritet. Och skriften som bokstaf kan
ju ingå i ett sådant det berättigades system. Det berättigade
var ursprungligen traditionen, men skriften tänktes därvid som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
