Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteraturanmälan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och leder till ett etiskt orienteradt symbolbildande. I
öfverensstämmelse härmed betecknas den religiösa kunskapen såsom
till sitt väsen symbolisk; de religiösa utsagorna i myt, helig
skrift och dogm äro ej annat än ett klädande i
föreställningens dräkt af den känsla, som åtföljer erfarenheten af den
ofvan skildrade andliga världen. Religionen blir i själfva
verket jagets betraktande af sig själft, af sin egen spegelbild, och
den religiösa kunskapen kommer att utgöra ett beklädande af
denna spegelbild i från jaget själft lånade former, dess
fullkomligare ju djupare jaget nått i kännedomen om sitt eget väsen.
Sådan är författarinnans religionsfilosofiska åskådning, om
vi riktigt uppfattat densamma — något som dock ganska
väsentligt försvåras genom beskaffenheten af hennes stil, som
lider af en viss ovighet och tyngd, ej minst förorsakad af de
täta afbrotten af citat och diskussioner med olika lärde. Ut
ifrån denna åskådning, som erinrar om jämförliga resonnemang
af Schleiermacher, Fichte, Sabatier och Eucken, kommer
hennes uppfattning af bibelns inspiration och den
historisk-kritiska forskningen att te sig på ungefär följande sätt: Skriftens
religiösa innehåll är af rent symbolisk natur. Dess utsagor
kunna såsom symboler ej ha auktoritativ betydelse utan utgöra
medier, hvarigenom de heliga författarnas religiösa känsla slår
oss till mötes för att kanske bringa motsvarande strängar att
dallra äfven hos oss. De utgöra vidare anknytningspunkter
vid vårt eget sökande af uttryck för hvad vi själfva i
upplefvelsens ögonblick erfara. Men härvid är det att märka —
och det är, enligt författarinnan, det bestående i läran om
skriftens inspiration — att det ej är enskilda fromma som
tala till oss ur skriften utan enskilda, sammanfattade i en
lefvande andeenhet, det är fromheten som talar till oss,
andelifvet själft som där möter oss. En så beskaffad bibeltro,
menar nu författarinnan, står fast gent emot alla kritikens
anlopp; ty hvad kritiken rifver ned har för tron intet värde.
Den känner sig snarare främjad och befäst genom kritiken, i
det denna genom sitt uppvisande af de religiösa utsagornas
allmänmänskliga karaktär yttermera bekräftar för tron det
andelifs enhetliga natur, som utgör trons objektiva princip.
Ställer man sig nu på författarinnans allmänna filosofiska
ståndpunkt i fråga om den religiösa kunskapens uppkomst och
sanningshalt, torde man ej kunna invända något väsentligt emot
de resultat, till hvilka hon kommit med afseende på
spörsmålen om bibelns inspiration och trons ställning till den
historisk-kritiska bibelforskningen. Visar sig åter densamma vara
oförenlig med kristendomens principer, få i och med detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
