Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteraturanmälan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
A. E. Brooke and N. Mclean: The Old Testament in
Greek. Vol. I. The Octateuch (to he complet ed in 4 parts).
Part I. Cambridge. University Press 1906. 4:o. VIII + 155
sid. Pris 7 sh. 6 d.
Af Gramla testamentets äldsta öfversättning Septuaginta har
man hittills egentligen haft endast fyra verkliga editioner, från
hvilka mer eller mindre förkortade upplagor eller aftryck sett
dagen. Den första ingick i den complutensiska polyglottbibeln,
som utkom 1514—1517; den utgaf sig hvila på manuskript, som
samlats af kardinal Ximenes och på andra som lånats från
Vatikanen; men det har sedan varit en ofta uppkastad fråga,
om dess upphofsman på enskilda ställen icke följt något
original, utan helt enkelt öfversatt den latinska bibeltexten
tillbaka till grekiska, och frågan lär enligt sakkunnigas
undersökning böra besvaras med ja. Denna edition fick emellertid
ej så stort inflytande, polyglotten trycktes endast i 600 ex. Som
ett slags konkurrens-edition till den förstnämnda utkom den
aldinska grekiska bibeln i Venedig 1518, som hade A. och F.
Asulanus till upphofsmän; den gjorde liksom complutenstexten
anspråk på att hvila på olika manuskript, och forskningen har
trott sig kunna påvisa dessa i nära grannskapet af officinen,
men förmodligen inskränkte sig utgifvaren till dessa källor.
Den inflytelsesrikaste af alla hittills utgifna editioner blef dock
den romerska, som utgafs med påfven Sixtus V:s approbation
(däraf Editio Sixtina) 1586(7). Den är den första text, som
uppträder med anspråk på att återgifva en bestämd uncialhandskrift,
Codex Vaticanus; därtill innehöll den rikhaltiga variantsamlingar.
Af denna text utgafs flera aftryck, bland hvilka
särskildt förtjäna nämnas det af R. Holmes och hans efterträdare
J. Parson (Oxford 1798—1827) samt det af Tischendorf
1850 hos Brockhaus i Leipzig utgifna. Tischendorfs text med
E. Nestles collationer var länge det bästa hjälpmedel för den,
som ville äga en kort handbok för studiet af Septuaginta.
Hvad Editio Sixtina gjorde med Cod. Vaticanus som grundval,
det gjorde J. E. Grabe med stöd af Cod. Alexandrinus i
den i Oxford 1707—1720 utgifna Septuagintatexten, därvid
äfven andra manuskript rådfrågats. Emellertid ha den nyare
tidens undersökningar visat, att man ännu icke i alla detaljer
kände Septuagintas text. En mängd förarbeten till dess
restituering ha gjorts af flera olika forskare, men de inskränka sig
till vissa större eller mindre partier eller böcker. Särskildt
har P. de Lagarde härvid utfört ett banbrytande verk. Emellertid
visa den sista tidens sträfvanden, att vi ännu äro långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
