Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteraturanmälan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ny romersk rättegång utan hänsyn till den redan skedda
judiska. Judarnes allmänna anklagelse räckte nu icke, de måste
specificera den. Pilatus fäste sig vid påståendet, att Jesus
gjorde sig själf till konung; det vore en verklig crimen laesae
majestatis. Men förhöret gaf vid handen anklagelsens
praktiska overklighet; och så uttalade Pilatus sitt absolvo, »jag
finner ingen skuld». Så långt var allt juridiskt rätt; ny synes
emellertid ett utbrott af pöbelns lidelse ha drifvit Pilatus ur
den juridiska fåran. Sändningen till Herodes Agrippa var ett
försök att komma undan; men denne man var för klok att
lägga sig i en fråga om majestas. Och hvad som sedan följde
var en fullkomlig kränkning af all romersk rätt; förgäfves
sökte Pilatus’ hustru komma hans samvete till hjälp (romerska
fruar hade nyss förut fått tillåtelsen att följa sina män till
provinsstyrelserna). Tvärt emot den romerska rätten användes
nu tortyr, hvarifrån Jesus under den förra lagliga rättegången
varit skyddad. Pilatus kränkte i sin villrådighet t. o. m. den
romerska lagens majestät genom att taga sin tillflykt till en rent
judisk praxis, då han tvådde sina händer i st. för att kalla
solen till vittne om rättvisan i domen. Fullkomligt olagligt
dömdes Jesus för majestas trots hans nyss skedda lagliga
frikännande; illum duci ad crucem placet, var en romersk
domares fällande ord; och öfverskriften på korset, hvari brottet
offentligen proklamerades som majestas, var Pilatus’ sista
officiella åtgärd i saken. Smärtornas man fick enligt vanlig sed
bära sitt kors, icke det af traditionen utmålade stora korset,
ty romarne ödslade ej trä på sina brottslingar. Men i en annan
mening än romarnes var »titeln» majestas öfver den döende
Frälsaren sannare än någonsin. Konungen gick att tillträda sitt rike.
Första kapitlet fortsätter med att visa det förebildliga för
martyrerna i Jesu behandling, samt öfvergår därefter till
undersökning af legenderna om alla apostlarnes död och den
historiska kärna, som därur kan utskalas. Om något här skall
framhållas framför annat, så är det klarläggandet af det
juridiska tillvägagångssättet gent emot Paulus, äfvensom
skildringen af Petrus’ martyrskap. — Nästan värdefullast i hela
arbetet synes mig andra kapitlet vara: Caesar or Christ. Det
är en grundlärd och dock enkel och klar framställning af den
principiella konflikten mellan kristendomen och romarstaten,
skarpt belyst genom jämförelsen med å ena sidan Druidismens,
å den andra sidan Mitrakultens och Isis-religionens ställning i
romarriket. Det vore frestande att söka framdraga några
detaljer ur detta kapitel, i ex. klargörandet af den stora
åtskillnaden mellan romarnes »religiösa tolerans» och det moderna
begreppet religiös tolerans, krafvet på ett visst mått af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
