Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - E. S.: Nytestamentliga anmärkningar - 2. »I honom lefva vi och röra oss och äro till»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anför han först hvad kreterna plägade säga om Zeus’ död och
begrafning på deras ö. Därefter följer ett loftal af Minos öfver
Zeus, som går ut på, att kreterna voro »ljugare städs’», och
slutar med att framhålla den grekiske gudens evighet och allas
beroende af honom: »ty i dig lefva vi, röra oss och äro till».
Det är, såsom Harris framhåller, omöjligt att skilja de sista,
af oss understrukna, orden i anförandet från talet i allmänhet.
Ty hvad Theodorus här anför, skulle han säkert alls icke ha
anfört, om icke det hela hade mynnat ut i den utsaga, som
stämmer fullkomligt öfverens med apostelns ord i Apg. 17: 28
— endast med den skillnaden att orden på detta ställe gälla
kristendomens Gud. Vidare är det uppenbart, att om de
ifrågavarande orden icke skulle vara citerade från någon källa, utan
af Theodorus själf blifvit tillagda, så hade han säkert icke i
detta sammanhang skrifvit: »I dig lefva vi» etc; utan: »I honom
lefva vi» etc.
Rendel Harris synes alltså, ha rätt däri, att vi här återfinna
skalden Epimenides’ ord.
Men hvarför nämnes icke skalden här vid namn utan orden
läggas i Minos’ mun? Harris tänker sig möjligheten, att
Epimenides’ namn verkligen stått äfven i den syriska texten, ehuru
det på ett eller annat sätt förfuskats, först måhända
sammanblandats med de syriska ord, som ofvan återgifvits med: »öfver
honom Minos», och sedan utfallit eller bortglömts. Vare härmed
huru som helst! Man vet i alla fall, påpekar Harris, genom
Diogenes Laertius (1, 112), att Minos eller rättare: Minos och
Rhadamantys utgjort föremål för en dikt af Epimenides, ett
poem som omfatta 1,000 verser. Och detta poem kan mycket
väl vara det loftal, som åsyftas i den syriska texten. Ty om
Epimenides skrifvit en så omfattande dikt till Minos’ ära, han
som var son till Zeus, så synes detta ha varit den bästa platsen
för att, på det sätt som skett, bryta stafven öfver kreternas
gudlöshet, och orden, som uttalade en sådan förkastelsedom
öfver den store gudens försmädare, torde därvid ha lagts i munnen
på Zeus’ egen son Minos. Med ett ord, Theodorus torde ha citerat
eller anfört Epimenides själf, och slutsatsen synes då blifva den,
att Paulus i sitt berömda tal i Atén ej blott uttryckligen citerat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
