- Project Runeberg -  Bibelforskaren. Tidskrift för skrifttolkning och praktisk kristendom. / Tjugufjärde årgången. 1907 /
100

(1907-1922) Author: Otto Ferdinand Myrberg, Johan August Ekman, Erik Stave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Kristendom och kultur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med den stränga rättfärdigheten, men den går dock hand i
hand med densamma, emedan båda hvar på sitt sätt afse
människornas sanna bästa. Det är tydligt, att när kristendomens
princip är denna, så behöfver sambandet med kulturen icke bli
konstladt, ty äfven den skall ju tjäna mänskligheten. Dess
högsta uppgift är att möjliggöra de mänskliga anlagens fulla
utveckling, såväl de lekamliga som de andliga. Kulturen skall
utdana och harmonisera de mänskliga lifsmöjligheterna,
öfvervinna och besegra allt, som är främmande för
mänskligheten, aflägsna det som hämmar dess lif och i allt tillföra
lättnader. Men därför bildar ju kulturen ett oumbärligt underlag
äfven för det moraliska och religiösa. Bekantskapen med
religionshistorien leder oss ju också till att se, att tron blir
enklare, ljusare, mera harmonisk, i den mån som kulturen går
framåt och mänskligheten sålunda känner sig frigjord från
mörker och vidskepelse. Dock få vi ej tro, framhåller vår
författare, att kulturen direkt och omedelbart tjänar religionen. Tron
på Gud står icke i beroende af kulturen, och ej heller förhåller
det sig tvärtom, att kulturen är beroende af religionen.
Förhållandet dem emellan är indirekt och medelbart. Kulturen är
ett och religionen är ett annat. Det är liksom två världar,
men dessa äro afsedda att genomtränga hvarandra och
komplettera hvarandra. Den ena skall vara som själen: ett inre
ljus; den andra som kroppen: en yttre harmonisk gestaltning
med sunda organ för det inre lifvet. Och liksom kroppen växer
i samband med att själen utvecklas, så går kulturen framåt, ej
blott med kraf på att tron skall erkänna det berättigade däri,
utan ock liksom lämnande henne ett tillfälle att därunder allt
bättre orientera sig i rikedomen af Guds ljus och Guds
uppenbarelse.

Vi tro att världsutvecklingens sista mål skall utgöras af
ett »rike af goda viljor» = spegelbilden af Guds oändliga
godhet. Och förhåller det sig så, då bli hvarken kultur eller
religion hvad de skola vara, om de icke samverka med
hvarandra. — Men i verkligheten förhåller det sig ju så, att de ej
blott kunna motverka hvarandra utan att de också faktiskt
göra det, t. o. m. i många afseenden. Ja, det är sant. Men
vår författare framhåller vidare — och däruti har han rätt —,
att i kristendomens väsen ligger en anvisning till att utjämna
detta missförhållande. Den kristne är icke bunden af någon
statutarisk lag. Han hänvisas icke till att i alla förhållanden
göra så eller så, utan han skall enligt kärlekens enkla
grundsats utan beräknande tendens sprida den välsignelse omkring sig,
som han själf mottagit i erfarenheten om Gud i Kristus. När

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibelfor/1907/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free