Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Religion och evolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betraktelsesätt af verkligheten. Den skall hjälpa oss att bättre
förstå den empiriskt gifna verkligheten i vissa hänseenden och
från viss synpunkt, på samma sätt som en öfversättning kan
hjälpa oss att bättre förstå originalet. Men såsom alla
öfversättningar är den inadekvat och i vissa hänseenden vilseledande.»
Detta är alltså resultatet af Jevons’ bok. Det är tydligt,
att detsamma delvis står eller faller med den ståndpunkt i
kunskapsteoretiskt hänseende, som förf. intager. Men äfven på den,
som ej delar förf:s uppfattning i detta stycke, kan hans kritik
ej undgå att göra ett visst intryck. Framför allt bör den vara
en hälsosam läxa för den fraktion inom den moderna
religionshistorien, som saknar förmåga att skilja mellan institutionell
religion och personlig religiositet och allt för litet tar hänsyn
till det nyskapande, det geniala i personlighetens inre
lifsutveckling, uppenbarelsens brännpunkt, ett allra heligaste,
oåtkomligt för hvarje forskande öga. Den religionshistoriker, som endast
med hänsyn till sitt föremål skiljer sig från
naturvetenskapsmannen, för hvilken religionen blir ett träd, som växer upp i
mänsklighetens jordmån, ett träd, i hvilket årsring fogar sig
till årsring i ständig kontinuitet efter en gång för alla af
vetenskapsmannen fastställda lagar, och som i personligheten
endast ser en produkt af yttre omständigheter, i hvarje ny
religionsbildning endast en kemisk förening eller fysisk blandning
af förut befintliga element — han har af detta arbete åtskilligt
att lära.
Har man, om man annars är en älskare af den
religionshistoriska vetenskapen, ej kunnat läsa Jevons’ arbete utan
en viss beklämning inför dess skarpa kritik och dess
obevekliga begränsning af denna vetenskap och dess arbetsrätt, börjar
man åter att andas lättare, då man märker det förtroende för
den historiska metoden, som Farnells arbete röjer. Äfven
detta arbete utgöres af fyra föreläsningar, af hvilka den första
till största delen är ägnad åt en kritik af den moderna
religionshistorien. Denna kritik är dock helt och hållet ställd under
historisk synvinkel. Farnell klandrar den ensidighet,
hvarmed man i England sysslat med primitiv antropologi, med de
vilda folkens religiösa föreställningar, såsom t. ex.
förfädersdyrkan och totemism, i hopp att däri kunna uppspåra
religionens historiska ursprung. Han klandrar den
generaliseringslust, som förledt forskare att för de olika plantorna på
religionens vida åkerfält söka ett gemensamt ursprung, hellre än
att låta skilda arter spira upp ur skilda frön. Han klandrar
vidare det bedrifna skematiserandet, enligt hvilket man
intvingar de religiösa bildningarna i ett evolutionistiskt skema,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
