Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Religion och evolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som är sig lika öfverallt, fortskridande från lägre till högre
former, och varnar för frestelsen att öfverdrifva betydelsen af
en enstaka omständighet i förtjusningen öfver en lyckligt och
kanske fyndigt gjord iakttagelse. Och slutligen — och detta
är det för Farnells bok mest utmärkande — varnar han för
benägenheten att för förklaringen af religiösa fenomen — »gå
öfver ån efter vatten», som vi skulle säga på ren svenska, eller
för att anföra förf:s egna ord: »The modern study of anthropology
is liable to withdraw us from the immediate entourage of a
particular fact to the distant circumference; but ourfirst object
of study should be the more immediate environment of the
thing which we wish to understand.» Vill man exempelvis
förstå de grekiska mysterierna, skall det visa sig mera lönande
att undersöka den egyptiska religionen, Mithraskulten, ja den
kristna kulten, med ett ord den religiösa kultur, som
uppvuxit i Medelhafsbäckenet, än att ströfva omkring bland bantu-
och australnegrer, än att »travel too easily and too cheaply to
the other side of the globe, and leave undone work that should
first have been done nearer home». För undvikande af detta
»onödiga besvär» rekommenderar Farnell en metod, som han
kallar »an adjacent anthropology». Denna går ut på att
forskaren, mera än som hittills skett, bör koncentrera sin
uppmärksamhet på den allmänna kulturella jordmån, hvarur en
religion vuxit fram med sina egendomliga föreställningar och
bruk, att man med andra ord hellre bör rikta forskareögat
uppifrån och nedåt eller inåt än utåt.
Tillämpad på undersökningen af kristendomens historiska
former innebär anvisningen af nämnda metod en maning att
betrakta desamma i ljuset af den gamla medelhafskulturen, att
i första hand gå tillbaka till den grekiska religionen med dess
mysterier, till den gamla frygiska med dess Kybele-Attis-kult,
till Isis- och Mithraskulterna o. s. v.
Så godt först som sist vilja vi härvid skona förf. från
att blifva utsatt för ett säkert missförstånd, nämligen den tron,
att enligt hans tanke kristendomen skulle vara ett »hopkok»
på alla dessa religioner och kulter. Intet kan vara falskare
än en sådan föreställning. Förf. menar helt enkelt, att i den
historiska kristendomens yttre former, riter, legender, dogmer
o. s. v. åtskilligt finnes, som bäst förstås genom att sättas i
samband med motsvarande element i nämnda religioner, att
förefintliga likheter varit en mäktig häfstång vid kristendomens
utbredande bland dessa religioners bekännare, att slutligen ett
och annat står i direkt härstamningsförhållande till motsvarande
element i icke-kristna religioner och utgör kvarlefvande rudiment
från en äldre epok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
